3. Den universella behandlaren
9:3.1 (101.1) Paradisön är den fysiska gravitationens ursprung och substans; och det borde vara tillräckligt för att informera er om att gravitationen är en av de mest verkliga och evigt tillförlitliga ting i hela det fysiska universernas universum. Gravitationen kan inte modifieras eller upphävas annat än av de krafter och energier som Fadern och Sonen gemensamt svarar för och som har anförtrotts åt, och som är funktionellt associerade med, det Tredje Ursprungets och Centrets person.
9:3.2 (101.2) Den Oändlige Anden äger en unik och häpnadsväckande styrka — antigravitationen. Denna styrka är inte funktionellt (observerbart) närvarande i vare sig Fadern eller Sonen. Denna förmåga att stå emot dragningen av den materiella gravitationen, som är en naturlig del av det Tredje Ursprunget, framträder i Samverkarens personliga reaktioner på vissa faser av universumförhållanden. Och denna unika egenskap är överförbar till vissa av den Oändlige Andens högre personligheter.
9:3.3 (101.3) Antigravitationen kan upphäva gravitationen inom en lokal ram; den gör det genom att använda en lika stor kraftnärvaro. Den verkar endast i förhållande till materiell gravitation och är inte ett uttryck för sinnesverksamhet. Fenomenet med gravitationsmotståndet i ett gyroskop är en rimlig illustration av antigravitationens effekt men är värdelös för att illustrera orsaken till antigravitationen.
9:3.4 (101.4) Samverkaren uppvisar ytterligare styrkor som kan transcendera kraft och neutralisera energi. Dessa styrkor verkar genom att sänka energins hastighet till materialisationspunkten och genom andra för er okända förfaranden.
9:3.5 (101.5) Samverkaren är inte energi eller ursprunget till energin eller energins bestämmelse; han är behandlaren av energi. Medskaparen är verksamhet — rörelse, förändring, modifiering, koordinering, stabilisering och jämvikt. De energier som lyder under Paradisets direkta eller indirekta kontroll reagerar av naturen för de åtgärder som det Tredje Ursprunget och Centret samt hans mångahanda representanter vidtar.
9:3.6 (101.6) Universernas universum är genomströmmat av det Tredje Ursprungets och Centrets varelser för styrkekontroll: fysiska övervakare, styrkeledare, styrkecentra och andra representanter för Handlingens Gud som har att göra med reglerandet och stabiliserandet av fysiska energier. Alla dessa unika varelser för fysisk funktion äger varierande egenskaper av styrkekontroll, så som antigravitation, som de använder i sina strävanden att etablera fysisk jämvikt i materien och energierna i storuniversum.
9:3.7 (101.7) Alla dessa materiella aktiviteter utförda av Handlingens Gud förefaller att anknyta hans funktion till Paradisön, och styrkerepresentanterna tar alla i själva verket hänsyn till, och är rentav beroende av, den eviga Öns absoluthet. Men Samverkaren handlar inte för, eller som svar på, Paradiset. Han handlar, personligen, för Fadern och Sonen. Paradiset är inte en person. De icke-personliga, opersonliga eller på annat sätt inte personliga aktiviteterna som det Tredje Ursprunget och Centret står för, är alla viljemässiga handlingar av Samverkaren själv; de är inte återspeglingar, härledningar eller återverkningar av någonting eller någon.
9:3.8 (101.8) Paradiset är infinitetens mönster; Handlingens Gud är den som aktiverar detta mönster. Paradiset är infinitetens materiella stödpunkt; det Tredje Ursprungets och Centrets agenter är de intelligensens hävstänger som motiverar den materiella nivån och inför in spontanitet i den fysiska skapelsens mekanism.
4. Det absoluta sinnet
9:4.1 (102.1) Det finns en intellektuell natur hos det Tredje Ursprunget och Centret, skilt från hans fysiska och andliga egenskaper. En sådan natur är knappast möjlig att kontakta, men den är associerbar — intellektuellt men dock inte personligen. Den kan särskiljas från de fysiska egenskaperna och den andliga karaktären hos den Tredje Personen på verksamhetens sinnesmässiga nivåer, men så som personligheter kan urskilja fungerar denna natur aldrig fristående från fysiska eller andliga manifestationer.
9:4.2 (102.2) Det absoluta sinnet är den Tredje Personens sinne; det är oskiljaktigt från personligheten hos Gud Anden. Sinnet, i fungerande varelser, är inte avskilt från energi eller ande eller från båda. Sinne är inte en naturlig del av energi; energi är mottaglig för och reagerar för sinne; sinne kan läggas ovanpå energi, men medvetande är inte en naturlig del av den rent materiella nivån. Sinne behöver inte läggas till ren ande, ty anden är av naturen medveten och identifierande. Anden är alltid intelligent, sinnad på ett eller annat sätt. Det kan röra sig om det ena eller det andra sinnet, försinne eller supersinne, även andesinne, men det utför det som är fullt motsvarande att tänka och att veta. Andens insikt transcenderar och tilläggs, och teoretiskt sett föregår, medvetandet hos sinnet.
9:4.3 (102.3) Medskaparen är absolut endast inom sinnets domän, på den universella intelligensens områden. Sinnet hos det Tredje Ursprunget och Centret är infinit. Det transcenderar helt och hållet de aktiva och fungerande sinnesströmkretsarna i universernas universum. Sinnesutrustningen i de sju superuniverserna härstammar från de Sju Härskarandarna, Medskaparens primära personligheter. Dessa Härskarandar distribuerar sinne till storuniversum i form av det kosmiska sinnet, och ert lokaluniversum genomsyras av Nebadon-varianten av det kosmiska sinnets Orvonton-typ.
9:4.4 (102.4) Det infinita sinnet ignorerar tiden, det ultimata sinnet transcenderar tiden, det kosmiska sinnet är betingat av tiden. Så är det även med rymden: Det Infinita Sinnet är oberoende av rymden, men då nedstigning görs från den infinita nivån till nivåerna varpå de biträdande sinnesandarna fungerar måste intellektet i tilltagande grad räkna med rymden och dess begränsningar som ett faktum.
9:4.5 (102.5) Kosmisk kraft reagerar för sinne även så som kosmiskt sinne reagerar för ande. Ande är gudomligt syfte, och andesinne är gudomligt syfte i verksamhet. Energi är ting, sinne är mening, ande är värde. Även i tiden och rymden etablerar sinnet sådana relativa förhållanden mellan energi och ande som tyder på ömsesidigt släktskap i evigheten.
9:4.6 (102.6) Sinnet omformar andens värden till intellektets betydelser; viljan har makt att få sinnets betydelser att bära frukt både inom de materiella och inom de andliga domänerna. Uppstigningen till Paradiset innebär en relativ och differentierad tillväxt i ande, sinne och energi. Personligheten är den som förenar dessa den erfarenhetsmässiga individualitetens komponenter.
5. Sinnestilldelningen
9:5.1 (102.7) Det Tredje Ursprunget och Centret är infinit till sitt sinne. Om universum skulle växa ut ända till oändlighet, skulle hans sinnespotential fortfarande vara tillräcklig för att begåva ett obegränsat antal varelser med lämpligt sinne och andra förutsättningar för intellekt.
9:5.2 (102.8) Inom det skapade sinnets domän härskar den Tredje Personen supremt, tillsammans med sina jämställda och underordnade medarbetare. Varelsesinnets områden har sitt exklusiva ursprung i det Tredje Ursprunget och Centret; han är sinnets utgivare. Även Fadersfragmenten finner det omöjligt att ta sin boning i människornas sinne innan väg vederbörligen har banats för dem av den Oändlige Andens sinnesverksamhet och andliga verkan.
9:5.3 (103.1) Sinnets unika drag består däri, att det kan utges till ett så brett urval av liv. Genom sina skapande och sina skapade medarbetare vårdar sig det Tredje Ursprunget och Centret om alla sinnen på alla sfärer. Han vårdar sig om människans och det under människan stående