36:5.14 (403.2) Dessa sinneshjälpare till Moderanden i ett lokaluniversum förhåller sig till det skapade livet som har förståndsstatus i stort sett så som styrkecentren och de fysiska övervakarna förhåller sig till de icke-levande krafterna i universumet. De gör ovärderlig tjänst i sinnesströmkretsarna i de bebodda världarna och samverkar effektivt med de Ledande Fysiska Övervakarna, som också övervakar och styr de sinnesnivåer som finns före sinnesandarna, det icke-läraktiga sinnets nivåer eller det mekaniska sinnet.
36:5.15 (403.3) Innan förmågan att lära sig av erfarenheten framträder är det levande sinnet de Ledande Fysiska Övervakarnas omvårdnadsdomän. Innan förmågan att uppfatta gudomligheten och dyrka Gudomen har uppkommit i de skapade varelsernas sinne är sinnet de biträdande sinnesandarnas exklusiva domän. Då den andliga reaktionsförmågan uppkommer i skapade varelsers intellekt blir dessa sinnen genast översinnliga, då de omedelbart kopplas in till andecyklerna hos lokaluniversumets Moderande.
36:5.16 (403.4) De biträdande sinnesandarna är på intet sätt direkt relaterade till den olikartade och högst andliga funktionen som är förknippad med den Gudomliga Omvårdarens personliga närvaroande, den Heliga Anden i bebodda världar; men funktionellt sett föregår och förbereder de just denna andes framträdande hos den evolutionära människan. Sinnesandarna ger Universumets Moderande en varierande kontakt med och kontroll över de materiella levande varelserna i ett lokaluniversum, men deras verksamhet på nivåer som föregår personligheten medför inte återverkningar i den Suprema Varelsen.
36:5.17 (403.5) Icke-andligt sinne är antingen en manifestation av andeenergi eller ett fenomen rörande fysisk energi. Även människans sinne, personligt sinne, har inga överlevnadskvaliteter annat än genom identifikation med anden. Sinnet är en utgivning av gudomlighet, men det är inte odödligt när det fungerar utan andeinsikt och när det saknar förmågan att dyrka och längtan att överleva.
6. Levande krafter
36:6.1 (403.6) Livet är både mekanistiskt och vitalistiskt — materiellt och andligt. Ständigt kommer fysikerna och kemisterna på Urantia att gå framåt i sin förståelse av protoplasmaformerna i växt- och djurriket, men aldrig kommer de att kunna producera levande organismer. Livet är någonting som avviker från alla manifestationer av energi; inte heller är de fysiska varelsernas materiella liv inneboende i materien.
36:6.2 (403.7) Materiella ting kan ha en självständig existens, men liv uppkommer endast av liv. Sinne kan komma endast från förutvarande sinne. Anden har sitt ursprung endast i andeförfäder. Den skapade kan åstadkomma livets former, men endast en skaparpersonlighet eller skapande kraft kan ge den aktiverande levande gnistan.
36:6.3 (404.1) Livsbärarna kan organisera de materiella formerna eller fysiska mönstren för levande varelser, men Anden ger livets begynnelsegnista och sinnets gåva. Även de levande formerna av experimentellt liv som Livsbärarna organiserar i sina Salvington-världar saknar alltid förmåga att föröka sig. När livsformlerna och livsmönstren sammanställs rätt och organiseras riktigt är närvaron av en Livsbärare tillräckligt för att initiera liv, men alla sådana levande organismer saknar två väsentliga egenskaper: sinnesutrustning och reproduktionsförmåga. Djurens sinne och människornas sinne är gåvor från lokaluniversumets Moderande, som verkar genom de sju biträdande sinnesandarna, medan de skapade varelsernas förmåga att föröka sig är det specifika och personliga bidraget från Universumets Ande till den stamform av livsplasma som Livsbärarna inledde.
36:6.4 (404.2) När Livsbärarna hade planerat livsmönstren, sedan de hade organiserat energisystemen, måste ytterligare ett fenomen inträffa; ”livets ande” måste ges åt dessa livlösa former. Guds Söner kan konstruera livsformerna, men det är Guds Ande som ger själva livsgnistan. Och när det liv som sålunda har getts har nått sitt slut, då blir igen den kvarvarande materiella kroppen död materia. När det utgivna livet är förbrukat återvänder kroppen till det materiella universums famn, därifrån den lånades av Livsbärarna för att tjäna som en tillfällig bärare av den livsgåva som de överförde till denna synliga förening av energi-materia.
36:6.5 (404.3) Det liv som av Livsbärarna har utgivits till växter och djur återvänder inte till Livsbärarna då växten eller djuret dör. Det liv som avlägsnar sig från ett sådant levande ting har varken identitet eller personlighet; det överlever inte döden individuellt. Under sin existens och tiden för sin vistelse i kroppen av materia har det undergått en förändring; det har undergått energievolution och överlever endast som en del av de kosmiska krafterna i universum; det överlever inte som ett individuellt liv. Dödliga varelsers överlevnad bygger helt på att det utvecklas en odödlig själ inom det dödliga sinnet.
36:6.6 (404.4) Vi talar om liv som ”energi” och som ”kraft”, men i verkligheten är det ingendera. Kraft och energi reagerar på varierande sätt för gravitation, men liv gör det inte. Mönster reagerar inte heller för gravitation, då det är en gestaltning av energier som redan har fullföljt alla skyldigheter att reagera för gravitationen. Liv som sådant innebär animation av något energisystem — materiellt, sinnesmässigt eller andligt — som har gestaltats enligt ett mönster eller på annat sätt särskiljts.
36:6.7 (404.5) Det finns vissa saker i samband med utarbetandet av livet på de evolutionära planeterna som inte är helt klara för oss. Vi förstår helt den fysiska organisationen av Livsbärarnas elektrokemiska formler, men vi begriper inte helt den livsaktiverande gnistans natur och ursprung. Vi vet att livet flödar från Fadern, genom Sonen och på försorg av Anden. Det är mer än möjligt att Härskarandarna är den sjufaldiga kanalen för livets flod som utgjuts över hela skapelsen. Men vi förstår inte det förfarande med vilket de övervakande Härskarandarna deltar i det ursprungliga förloppet vid livets utgivning till en ny planet. Vi är övertygade om att Dagarnas Forna också har någon del i detta igångsättande av livet i en ny värld, men vi är helt okunniga om naturen av deras deltagande. Vad vi vet är att Universumets Moderande verkligen vitaliserar de livlösa mönstren och förser sådan aktiverad plasma med förmågan till reproduktion av organismen. Vi observerar att dessa tre är nivåer av Gud den Sjufaldige, ibland betecknade som de Suprema Skaparna i tid och rymd; men i övrigt vet vi föga mer än de dödliga på Urantia — endast att tanken finns hos Fadern, dess uttryckande hos Sonen och livets förverkligande hos Anden.
36:6.8 (405.1) [Avfattat av en Vorondadekson stationerad på Urantia som observatör, som i den egenskapen har handlat på anmodan av Melkisedekledaren för den Övervakande Uppenbarelsekåren.]
Urantiaboken
<< Kapitel 36 | Innehåll | Turinys | Kapitel 38 >>
Kapitel 37
Lokaluniversumets personligheter
37:0.1 (406.1) HÖGST bland alla personligheter i Nebadon står Skapar- och Mästarsonen Mikael, universumets fader och regent. Jämlik i fråga om gudomlighet och kompletterande till sina skapande egenskaper är lokaluniversumets Moderande, den Gudomliga Omvårdaren i Salvington. Och dessa skapare är i en mycket bokstavlig mening Fader-Sonen