36:2.15 (398.2) Laboratorierna för planetarisk livsplanering är belägna på den andra satelliten till denna värld nummer två. I dessa laboratorier samverkar Livsbärarna och alla deras medarbetare med Melkisedekarna för att modifiera och om möjligt förbättra det liv som är avsett att inplanteras på decimalplaneternai Nebadon. Det liv som nu utvecklas på Urantia planerades och utarbetades delvis just i denna värld, ty Urantia är en decimalplanet, en värld för livsexperiment. I en värld av tio tillåts en större variation i livets standardmönster än i de andra (icke-experimentella) världarna.
36:2.16 (398.3) Värld nummer tre är inriktad på bevarandet av liv. Här studeras och utvecklas olika sätt att på vilka assistenterna och beskyddarna i Livsbärarnas kår kan skydda och bevara livet. Livsplanerna för varje ny värld innehåller alltid ett tidigt etablerande av kommissionen för livets bevarande, en kommission bestående av beskyddarspecialister som är experter på att behandla de grundläggande livsmönstren. På Urantia fanns det tjugofyra sådana beskyddarkommissionärer, två för varje grund- eller stamform av livsmaterialets arkitektoniska organisation. På planeter sådana som er reproduceras den högsta formen av liv av ett livsbärande knippe som har tjugofyra mönsterenheter. (Och eftersom det intellektuella livet växer ut från och på grundvalen av det fysiska, uppkommer det tjugofyra grundklasser av psykisk konstitution.)
36:2.17 (398.4) Sfär nummer fyra och dess tillhörande satelliter är inriktade på studiet och evolutionen av varelselivet i allmänhet och i synnerhet på de föregående evolutionära stadierna till varje enskild livsnivå. Den ursprungliga livsplasman för en evolutionär värld måste innehålla hela potentialen för alla framtida utvecklingsmässiga variationer och för alla senare evolutionära förändringar och modifikationer. Förberedandet av sådana långtgående projekt för livsomvandling kan fordra uppkomsten av många till synes onödiga former av djur- och växtliv. Sådana biprodukter av den planetariska evolutionen, förutsedda eller oförutsedda, framträder på handlingsscenen för att igen försvinna, men genom hela denna långa process löper tråden av visa och intelligenta formuleringar hos de ursprungliga planerarna av den planetariska livsplanen och artsystemet. De många biprodukterna i den biologiska evolutionen är alla väsentliga för det sätt på vilket de högre intelligenta formerna av liv slutligt och fullt utvecklat fungerar, trots att en stor yttre disharmoni från tid till annan kan råda då de högre varelserna kämpar sig upp till att få herraväldet över de lägre livsformerna, av vilka många ibland är så fientligt stämda mot de evolverande viljevarelsernas frid och välbefinnande.
36:2.18 (398.5) Världen nummer fem befattar sig helt med liv associerat med sinne. Var och en av dess satelliter ägnar sig åt studiet av en enda fas av skapade varelsers sinne i förhållande till de skapade varelsernas liv. Sinnet så som människan förstår det, är en utgivning i form av de sju biträdande sinnesandarna som den Oändlige Andens representanter har lagt ovanpå de icke-läraktiga eller mekaniska nivåerna av sinne. Livsmönstren reagerar olika för dessa sinneshjälpare och för de olika former av andlig omvårdnad som förekommer överallt i tidens och rymdens universer. De materiella varelsernas förmåga att reagera för anden, är helt beroende av den associerade sinnesutrustningen, som i sin tur har styrt dessa samma dödliga varelsers biologiska evolution och dess riktning.
36:2.19 (399.1) Värld nummer sex är inriktad på korrelering av sinne med ande, såsom de är associerade i levande former och organismer. Denna värld och dess sex bivärldar innefattar skolorna för koordinering av de skapade, där lärare från både centraluniversumet och superuniversumet samverkar med instruktörerna i Nebadon för att presentera de högsta nivåer som de skapade kan nå upp till i tid och rymd.
36:2.20 (399.2) Livsbärarnas sjunde sfär är inriktad på de ouppenbarade områdena av evolutionärt varelseliv, så som detta förhåller sig till den kosmiska filosofin om det expanderande förverkligandet av den Suprema Varelsen.
3. Livets överflyttande
36:3.1 (399.3) Livet uppkommer inte spontant i universerna; Livsbärarna måste sätta igång det på de karga planeterna. De är bärare, spridare och väktare av livet så som det framträder i de evolutionära världarna i rymden. Allt liv enligt det system och de former som är kända på Urantia har fått sin början genom dessa Söners åtgärder, fastän inte alla former av planetariskt liv existerar på Urantia.
36:3.2 (399.4) Den kår av Livsbärare som kommissioneras att plantera liv i en ny värld, består vanligen av ett hundra äldre Livsbärare, ett hundra assistenter och ett tusen beskyddare. Livsbärarna tar ofta med sig verklig livsplasma till en ny värld, men inte alltid. Ibland organiserar de livsmönstren sedan de har anlänt till planeten för sitt uppdrag i enlighet med de formler som tidigare har godkänts för ett nytt äventyr i etablerandet av liv. Sådant var ursprunget till det planetariska livet på Urantia.
36:3.3 (399.5) När de fysiska mönstren har framtagits i enlighet med de godkända formlerna, då katalyserar Livsbärarna detta livlösa material genom att via sin person ge det livets andegnista; och strax blir de livlösa mönstren levande materia.
36:3.4 (399.6) Livsgnistan — livets mysterium — utges genom Livsbärarna, inte av dem. De övervakar visserligen dessa händelser, och de formulerar själva livsmassan, men det är Universums Moderande som tillför levande plasma den avgörande faktorn. Från den Skapande Dottern till den Oändlige Anden kommer den energignista som ger liv åt kroppen och förebådar sinnet.
36:3.5 (399.7) Vid utgivningen av liv överför Livsbärarna ingenting av sitt personliga väsen, inte heller på de sfärer där nya klasser av liv projekteras. Vid dessa tillfällen tänder och överför de helt enkelt livsgnistan, startar de erforderliga omloppen i materian i enlighet med de fysiska, kemiska och elektriska specifikationerna i de föreskrivna planerna och mönstren. Livsbärarna är levande katalysatorer som sätter i rörelse, organiserar och ger liv åt de annars livlösa elementen i den materiella formen av tillvaro.
36:3.6 (400.1) Livsbärarna i en planetarisk kår ges en viss tidsperiod under vilken de skall etablera liv i en ny värld, ungefär en halv miljon år enligt tiden på den planeten. Vid denna periods slut, som anges av vissa utvecklingsmässiga resultat i det planetariska livet, upphör de med sina inplanteringssträvanden, och de får inte senare lägga till någonting nytt eller kompletterande till livet på den planeten.
36:3.7 (400.2) Under de tidsåldrar som ligger mellan livets etablerande och uppkomsten av människovarelser med moralstatus har Livsbärarna tillåtelse att manipulera livsomgivningen och på annat sätt styra den biologiska evolutionen i gynnsam riktning. Och detta gör de under långa tidsperioder.
36:3.8 (400.3) När Livsbärarna som verkar i en ny värld en gång har lyckats åstadkomma en viljevarelse, med förmåga att fatta moraliska beslut och göra andliga val, upphör deras arbete — de är färdiga; de får inte längre manipulera det evolverande livet. Från denna punkt vidare måste evolutionen av levande ting framskrida i enlighet med den uppsättning av inbyggd natur och medfödda tendenser som redan har införts och etablerats i de planetariska livsformlerna och -mönstren. Livsbärarna tillåts inte experimentera med eller ingripa i viljan; de får inte dominera eller godtyckligt influera moralvarelser.
36:3.9 (400.4) Då en Planetprins har anlänt förbereder de sig för avfärd, fastän två av de äldre Livsbärarna och tolv beskyddare genom att tillfälligt ta avsked från sin tjänst, kan erbjuda sig att på obestämd tid stanna på planeten som rådgivare för den fortsatta utvecklingen och bevarandet av livsplasman. Två sådana Söner och deras tolv medarbetare tjänar nu på Urantia.
4. Melkisedeklivsbärarna
36:4.1 (400.5) I varje lokalsystem av bebodda världar utöver hela Nebadon finns det en enda sfär där Melkisedekarna