Det var så snappen slutade. Den varade totalt i cirka fem sekunder.
“Spela den igen”, sa Rhodes.
Chloe spelade videon igen och den är gången fokuserade hon på de gånger mobilen hade blivit tillstött. Under ungefär en fjärdedel av en sekund kunde man se en silhuett av en figur som stod i hallen, på väg in i vardagsrummet. Det var bara ett ögonblick, men det var där. Och eftersom det var en nyare modell var videokvaliteten fortfarande hög även under hektiska rörelser. Chloe kunde inte se ett ansikte med sitt otränade öga, men hon visste att byrån inte skulle ha några svårigheter med att köra en bild-för-bild-analys och förbättra kvaliteten på inspelningen.
“Här har vi hårt bevis”, sa Rhodes. “Vart hittade du mobilen?”
“Under skrivbordet som stod mot väggen i vardagsrummet.”
Chloe märkte att Rhodes var uppspelt över mobilfyndet, men att hon ville samtidigt inte ge Chloe för mycket beröm. Istället nickade hon instämmande och gick tillbaka till att damma efter avtryck under fönstret.
De hade båda en känsla av att de var klara där, tack vare Snapchat-videon. De hade det ultimata beviset och allting som kom efteråt var bara en fråga om metodologi och rutin.
Chloe tänkte att hon lika gärna kunde spela med och undvika någon ytterligare ansträngdhet mellan dem. Hon tog med sig mobilen ut till vardagsrummet. Sedan gick hon in i köket för att gräva ut kulorna ur väggen. Men hon visste att det viktiga i utredningen skulle vara mobilen hon hade hittat, och det var det som skulle hjälpa dem att fånga mördaren som hade dödat hela familjen. På samma gång kunde hon inte låta bli att känna att det var för enkelt. Hon var säker på att Rhodes hade samma tanke - och att hon skulle hitta ett sätt att vända det hela mot Chloe.
KAPITEL FYRA
De kom tillbaka till FBI:s högkvarter två timmar senare med vad Chloe ansåg vara mer än tillräckligt bevis för att lyckas plocka in en misstänkt innan dagens slut. Snapchat-videon var det viktigaste de hade hittat, men de hade också lyckats hitta två fullständiga fingeravtryck, fotavtrycket på sovrumsmattan och två hårstrån som hade fastnat i fönsterkarmen inne i sovrummet.
De presenterade sina fynd för Biträdande Direktör Garcia, hopkurade runt ett konferensrum längst in på hans kontor. När Chloe visade honom vad hon hade hittat på mobilen såg hon honom försöka hålla tillbaka ett belåtet leende. Han verkade också imponerad över hur professionellt och regelrätt Rhodes hade paketerat bevisen de hade hittat.
Hon kanske också borde byta departement, tänkte Chloe lite hatiskt.
“Det här är fantastiskt bra jobbat”, sa Garcia, och ställde sig upp från bordet och såg på dem med stolthet. “Ni jobbade snabbt, noggrant och allting pekar på att vi kommer kunna få till ett ordentligt gripande baserat på detta...”
Båda agenterna tackade honom. Det fick Chloe att känna sig lite bättre till mods nu när hon såg att Rhodes var lika dålig på att ta emot komplimanger som hon var.
“Så, Agent Fine, jag fick ett samtal från Direktör Johnson precis innan du kom in här. Han vill träffa dig om cirka femton minuter. Agent Rhodes, varför går du inte ner till labbet så att du kan se vad som händer med alla bevis som kommer in?”
Rhodes nickade och spelade fortfarande duktig student. Chloe kunde däremot känna paniken komma igen. När hon hade besökt Johnson igår hade han kommit med både oväntade och chockerande nyheter. Vad skulle hända nu?
Hon höll sina funderingar för sig själv, medan hon gick genom korridoren mot hans kontor. När hon klev in i den lilla mottagningen såg hon att hans dörr var stängd. Hans sekreterare pekade mot en av stolarna som stod längs väggen, medan hon pratade med någon i telefon. Chloe satte sig ner och hade en stund att reflektera över dagen och tänka på hur det skulle påverka hennes karriär.
Å ena sidan, hade hon upptäckt ett bevis som troligen skulle leda till ett gripande av en gängmedlem, som hade mördat en hel familj. Å andra sidan, hade hon gjort ett väldigt dumt misstag och potentiellt förstört vad som hade varit ett ganska bra avtryck. Hon tänkte att det som hade hänt med fotavtrycket inte gjorde någonting, tack vare Snapchat-beviset. Men ändå, hon var jävligt generad av att Rhodes hade kritiserat henne så hårt. Hon tänkte att det bästa hon kunde hoppas på i slutändan var att det ena skulle kompensera för det andra.
När dörren till Johnsons kontor öppnades, splittrades hennes tankar. Hon tittade på dörren och såg att Johnson stack ut sitt huvud. Han såg henne och sa ingenting. Han bara vinkade in henne till kontoret. Det var omöjligt att veta om det var ett tecken på brådska eller ilska.
Hon kom in på kontoret och när han stängde dörren bakom henne, pekade han på stolen på andra sidan skrivbordet, som om han bad henne att sätta sig ner. Det var en sittplats som började kännas mer och mer bekant. När han satte sig ner bakom skrivbordet tänkte Chloe att hon äntligen kunde läsa av hans sinnesstämning. Hon var ganska säker på att han var irriterad över någonting.
“Jag vill informera dig om”, sa han, “att jag precis har pratat med Agent Rhodes. Hon berättade att du klev rakt in i ett fotavtryck på brottsplatsen.”
“Det stämmer.”
Han nickade, besviken. “Jag är splittrad, för å ena sidan, är hon lika ny som du är. Och att hon ringer för att skvallra på dig gör mig förbannad. Men å andra sidan, är jag glad att hon berättade det här för mig. För även om det här är din första dag, är det viktigt att man noterar allting som sker. Du förstår givetvis att jag inte kallar alla agenter som gör ett misstag till mitt kontor för att prata om det i detalj. Men i ditt fall tänkte jag att det var bäst att kolla läget med dig, eftersom jag satte dig i en potentiellt utmanande sits. Känner du dig överväldigad?”
“Nej. Jag missade det. Jag var hyper-fokuserad på fönstret och missade fotavtrycket helt och hållet.”
“Det är förståeligt, om än lite klumpigt. Men Biträdande Direktör Garcia har berättat att du hittade bevismaterial som skulle kunna leda direkt till ett gripande - en mobil med en Snapchat-video på skärmen. Korrekt?”
“Ja, korrekt.” Och även om hon inte visste varför, hade hon lust att tillägga: Men vem som helst hade kunnat hitta det, ärligt talat. Det var bara rent flyt.
“Jag anser själv att jag är en relativt försonlig man.”, sa han. “Men jag vet också att många fler misstag som det med fotavtrycket kan resultera i ganska allvarliga påföljder. Jag kommer att tilldela dig och Rhodes ett annat fall för stunden. Anser du att det är svårt att jobba med henne?”
Hon ville säga ja, men hon ville inte verka småsint. “Nej, jag tror att jag kan hantera det.”
“Jag har kollat igenom hennes filer. Hennes instruktörer säger att hon är väldigt smart, men att hon har en tendens att vilja göra saker på egen hand. Så mitt råd till dig är att inte låta henne ta över helt.”
Jo, det har jag verkligen märkt, tänkte Chloe.
“Och jag har också varnat henne för det här”, fortsatte han. “Jag sa åt henne att jag inte uppskattar när helt nya agenter försöker peka ut en annan på det där sättet. Så jag förväntar mig mer från henne i framtiden. Biträdande Direktör Garcia och jag kommer ha uppsikt över er från och med nu, bara för att se till att allting går till som det ska.”
“Ok. Jag uppskattar det.”
“Förutom att du eventuellt förstörde ett avtryck, tycker jag att du gjorde ett riktigt bra jobb idag. Jag skulle vilja be dig att spendera resten av dagen på att skriva en rapport om brottsplatsen och dina interaktioner med Agent Rhodes.”