0:4.4 (7.2) 3. Mellanliggande verklighet. Verkligheten i universum förutsätts vara antingen gudifierad eller ogudifierad, men för subgudifierade varelser existerar ett vidsträckt område av mellanliggande verklighet, potentiell och aktualerande, som är svår att identifiera. Mycket av denna samordnade verklighet omfattas av det Universella Absolutets områden.
0:4.5 (7.3) Detta är det primära begreppet om den ursprungliga verkligheten: Fadern inleder och upprättbehåller Verkligheten. Verklighetens primära differentialer är det gudifierade och det ogudifierade — Gudomsabsolutet och det Okvalificerade Absolutet. Det primära förhållandet är spänningen mellan dem. Denna Fader-inledda gudomlighetsspänning löses fullkomligt av, och förevigas som, det Universella Absolutet.
0:4.6 (7.4) Ur tid- och rymdsynpunkt är verkligheten ytterligare indelbar som:
0:4.7 (7.5) 1. Aktual och potentiell. Verkligheter som existerar fullt uttryckta i motsats till sådana som innehåller oavslöjad kapacitet för tillväxt. Den Evige Sonen är en absolut andlig aktualhet; den dödliga människan är i stor utsträckning en orealiserad andlig potentialitet.
0:4.8 (7.6) 2. Absolut och subabsolut. Absoluta verkligheter är eviga existenser. Subabsoluta verkligheter finns projicerade på två nivåer: de absonita — verkligheter som är relativa med avseende på både tid och evighet; de finita — verkligheter som är projicerade i rymden och som aktualeras i tiden.
0:4.9 (7.7) 3. Existentiell och erfarenhetsmässig. Paradisgudomen är existentiell, men de uppkommande Suprema och Ultimata är erfarenhetsmässiga.
0:4.10 (7.8) 4. Personlig och opersonlig. Expansion av Gudomen, uttryckande av personlighet och evolution av universum är för evigt betingade av Faderns verk av fri vilja, vilket för evigt åtskiljde aktualhetens och potentialitetens sinne-ande-personliga betydelser och värden centrerade i den Evige Sonen från de ting som har sitt centrum på och tillhör den eviga Paradisön.
0:4.11 (7.9) PARADISET är en term som inkluderar de personliga och icke-personliga fokala Absoluten av alla faser av universumverklighet. Paradiset kan, på rätt sätt kvalificerat, ange varje form av verklighet, Gudom, gudomlighet, personlighet och energi — andlig, sinnesmässig eller materiell. Alla delar de Paradiset som platsen för sitt ursprung, sin funktion och sin bestämmelse, vad beträffar värden, betydelser och sin faktiska existens.
0:4.12 (7.10) Paradisön — Paradiset på inget annat sätt kvalificerat — är Absolutet av den materiella gravitationskontroll som det Första Ursprunget och Centret utövar. Paradiset är orörligt, det enda stationära i universernas universum. Paradisön har ett läge i universum men ingen position i rymden. Denna eviga Ö är det verkliga ursprunget till de fysiska universerna — forna, nuvarande och framtida. Denna Ljusets Ö i centrum av allting är ett gudomsderivat, men knappast Gudom; inte heller är de materiella skapelserna en del av Gudomen; de är en följd.
0:4.13 (7.11) Paradiset är inte en skapare; det har en unik kontroll över många aktiviteter i universum och är mycket mera av en kontrollmekanism än en reaktor. Överallt i de materiella universerna influerar Paradiset reaktionerna och beteendet hos alla varelser som har att göra med kraft, energi och styrka, men Paradiset självt är unikt, exklusivt och isolerat i universerna. Paradiset representerar ingenting och ingenting representerar Paradiset. Det är varken en kraft eller en närvaro; det är blott Paradiset.
V. Personlighetsrealiteter
0:5.1 (8.1) Personlighet är en nivå av gudifierad verklighet, och den sträcker sig från högre sinnesaktiveringsnivå av dödligas och mellanvarelsers dyrkan och visdom upp genom det morontiella och andliga till uppnåelsen av personlighetens slutliga status. Detta är det evolutionära uppstigandet för de dödligas och med dem besläktade varelsers personlighet, men det finns en mångfald andra klasser av personligheter i universum.
0:5.2 (8.2) Verkligheten är underkastad universell expansion, personligheten infinit diversifiering, och båda har förmåga till så gott som obegränsad gudomskoordinering och evig stabilisering. Medan den icke-personliga verklighetens förmåga till förvandling är avgjort begränsad, känner vi inte till några gränser för den progressiva evolutionen av personlighetsverkligheter.
0:5.3 (8.3) På uppnådda erfarenhetsmässiga nivåer är alla personlighetsklasser eller -värden associerbara och även medskapande. Till och med Gud och människa kan samexistera i en förenad personlighet, vilket numera så utsökt visas av Kristus Mikaels status — Människoson och Gudsson.
0:5.4 (8.4) Alla subinfinita klasser och faser av personlighet kan uppnås associativt och är potentiellt medskapande. Det förpersonliga, det personliga och det överpersonliga är alla sammanlänkade av ömsesidig potential för jämställt uppnående, progressiv prestation och medskapande förmåga. Men det opersonliga förvandlar sig aldrig direkt till personligt. Personlighet uppkommer aldrig spontant; den är en gåva från Paradis-Fadern. Personlighet läggs över energi, och den är associerad endast med levande energisystem; identitet kan vara associerad med icke-levande energimönster.
0:5.5 (8.5) Den Universelle Fadern är hemligheten med personlighetens verklighet, med utgivningen av personlighet och med personlighetens bestämmelse. Den Evige Sonen är den absoluta personligheten, hemligheten med andlig energi, morontia-andar och fulländade andar. Samverkaren är andesinnets personlighet, källan till intelligensen, förnuftet och det universella sinnet. Men Paradisön är icke-personlig och utom-andlig, den utgör den universella kroppens kärna, den fysiska materiens källa och centrum och det absoluta huvudmönstret för den universella materiella verkligheten.
0:5.6 (8.6) Dessa egenskaper som kännetecknar den universella verkligheten manifesteras i Urantia-människornas upplevelse och erfarenhet på följande nivåer:
0:5.7 (8.7) 1. Kropp. Människans materiella eller fysiska organism. Den levande elektrokemiska mekanismen av animalisk natur och ursprung.
0:5.8 (8.8) 2. Sinne. Människoorganismens tänkande, uppfattande och kännande mekanism. Den totala medvetna och omedvetna erfarenheten. Intelligensen i anslutning till känslolivet sträckande sig uppåt genom dyrkan och visdom till andenivån.
0:5.9 (8.9) 3. Ande. Den gudomliga ande som lever i människans sinne — Tankeriktaren. Denna odödliga ande är förpersonlig — inte en personlighet, fastän bestämd att bli en del av den överlevande dödliga varelsens personlighet.
0:5.10 (8.10) 4. Själ. Människans själ är ett erfarenhetsmässigt förvärvande. När en dödlig varelse väljer ”att göra den Himmelske Faderns vilja”, då blir den inneboende anden fader till en ny verklighet i människans erfarenhet. Det dödliga och materiella sinnet är modern till denna samma uppkommande verklighet. Substansen av denna nya verklighet är varken materiell eller andlig — den är morontiell. Detta är den uppkommande och odödliga själen, som är bestämd att överleva den jordiska döden och påbörja uppstigningen till Paradiset.
0:5.11 (9.1) Personlighet. Den dödliga människans personlighet är varken kropp, sinne eller ande; inte heller är den själen. Personligheten är den enda oföränderliga verkligheten i en i övrigt ständigt föränderlig erfarenhet hos skapade varelser; och den förenar alla andra associerade individualitetsfaktorer. Personligheten är den unika gåva som den Universelle Fadern ger till de levande och associerade energierna av materia, sinne och ande, och som överlever med den morontiella själens överlevande.
0:5.12 (9.2) Morontia är en term som betecknar en vidsträckt nivå som ligger mellan det materiella och det andliga. Den kan beteckna personliga eller opersonliga verkligheter, levande eller icke-levande energier. Ränningen i morontia är andlig; dess väft är fysisk.
VI. Energi och mönster
0:6.1 (9.3) Allting som