28:6.7 (314.6) Barmhärtighetens Minne måste visa att den frälsande krediten som har etablerats av Guds Söner har blivit fullt och troget utbetald i den kärleksfulla omvårdnad som utgår från det Tredje Ursprungets och Centrets tålmodiga personligheter. Men när nåden är uttömd, när ”minnet” av den intygar att den har tagit slut, då härskar rätten och råder rättfärdigheten. Ty nåden skall inte trugas på dem som föraktar den; nåden är inte en gåva som tidens envisa rebeller kan trampa under fötterna. Icke desto mindre, fast barmhärtigheten sålunda är dyrbar och dyrt utgiven, överstiger era individuella krediträttigheter alltid långt er förmåga att uttömma reserven, om era syften är uppriktiga och ert sinne ärligt.
28:6.8 (315.1) Barmhärtighetens återspeglare, tillsammans med sina tredje gradens medarbetare, ägnar sig åt talrika former av omvårdnad i superuniverserna, inklusive undervisandet av de uppstigande varelserna. Bland mycket annat lär Ursprungens Betydelser dessa uppstigare att tillämpa andeetik, och efter den träningen lär Barmhärtighetens Minnen dem att vara verkligen barmhärtiga. Fastän andeförfarandena för barmhärtighetstilldelning övergår er fattningsförmåga borde ni redan nu förstå att barmhärtighet är en egenskap som växer. Ni borde inse att det ligger en stor belöning i form av personlig tillfredsställelse i att vara först just, sedan rättvis, därefter tålmodig och sedan vänlig. Och därefter, på denna grund, och om ni så vill och har det i ert hjärta, kan ni ta följande steg och verkligen visa barmhärtighet; men ni kan inte visa barmhärtighet i och för sig. Dessa nämnda steg måste tas; annars finns det inte någon äkta barmhärtighet. Det kan röra sig om förmyndarskap, nedlåtenhet eller välgörenhet — rentav medlidande — men inte barmhärtighet. Sann barmhärtighet kommer endast som den sköna klimaxen på dessa föregående bestämningar till gruppförståelse, ömsesidig uppskattning, broderlig samhörighet, andlig gemenskap och gudomlig harmoni.
28:6.9 (315.2) 3. Tidens Betydelse. Tiden är en universell gåva till alla viljevarelser; den är ”den talent” som har anförtrotts alla viljevarelser. Ni har alla tid under vilken ni kan säkra er överlevnad; och tiden förslösas fatalt först när den grävs ned i försummelse, när ni underlåter att använda den på ett sätt som skulle säkra överlevnaden av er själ. Försummelse att utnyttja sin tid i största möjliga utsträckning medför inte ödesdigra straff; det endast fördröjer tidens pilgrim på hans uppstigningsfärd. Om överlevnad uppnås kan alla andra förluster återvinnas.
28:6.10 (315.3) Vid tilldelningen av ansvarsuppgifter är råden från Tidens Betydelser ovärderliga. Tiden är en livsviktig faktor i allting på den här sidan av Havona och Paradiset. Vid den slutliga domen inför Dagarnas Forna är tiden ett element i bevismaterialet. Tidens Betydelser måste alltid framföra vittnesmål som visar att varje svarande har haft rikligt med tid för att fatta beslut, för att göra sitt val.
28:6.11 (315.4) Dessa utvärderare av tiden är också profetians hemlighet; de beskriver det tidselement som behövs för att fullgöra ett projekt, och de är alldeles lika tillförlitliga indikerare som frandalankerna och kronoldekerna inom andra livsklasser. Gudarna förutser och vet därför på förhand; men uppstigningsmyndigheterna i tidens universer måste konsultera Tidens Betydelser för att förutsäga framtida händelser.
28:6.12 (315.5) Ni möter dessa varelser första gången i mansoniavärldarna, och de kommer där att instruera er i att fördelaktigt använda det som ni kallar ”tid”, både i dess positiva användning till arbete och i dess negativa utnyttjande till vila. Båda användningarna av tiden är viktiga.
28:6.13 (315.6) 4. Förtroendets Högtidlighet. Förtroende innebär den avgörande testen för viljevarelser. Pålitligheten är det sanna måttet på självbehärskande — karaktär. Dessa sekonafer fyller ett dubbelt syfte i superuniversernas hushållning: De ger alla viljevarelser en bild av vad förpliktelse, helighet och förtroendets högtidlighet innebär. Samtidigt återspeglar de till de styrande myndigheterna varje kandidats exakta pålitlighet för förtroende- eller ansvarsuppgifter.
28:6.14 (316.1) På Urantia försöker ni på ett förvridet sätt bestämma karaktären och värdera särskilda talanger, men i Uversa utför vi faktiskt dessa saker till fulländning. Dessa sekonafer väger pålitligheten på den ofelbara karaktärsbedömningens levande våg, och då de har sett på er behöver vi endast se på dem för att veta begränsningarna i er förmåga att bära ansvar, verkställa förtroenden och fullfölja uppdrag. Era tillgångar av pålitlighet ställs klart fram vid sidan av era skulder av möjliga försummelser eller svek.
28:6.15 (316.2) Det är era överordnades plan att avancera er genom ökat förtroende, i den takt som er karaktär utvecklas tillräckligt för att med grace bära dessa ökade ansvarsuppgifter, men att överbelasta individen endast inbjuder till olycka och garanterar besvikelse. Och misstaget att för tidigt ge ansvar åt vare sig människor eller änglar kan undvikas just genom att anlita de tjänster som dessa ofelbara uppskattare av förtroendekapaciteten hos tidens och rymdens individer erbjuder. Dessa sekonafer åtföljer ständigt De med Stor Auktoritet, och aldrig utger dessa verkställare uppdrag förrän deras kandidater har vägts i sekonafernas våg och har förklarats ”icke bristfälliga”.
28:6.16 (316.3) 5. Tjänstens Helgd. Privilegiet att tjäna följer omedelbart då pålitligheten har kunnat konstateras. Ingenting kan stå emellan er och tillfällen till utvidgad tjänst förutom er egen opålitlighet, er bristande förmåga att sätta värde på förtroendets högtidlighet.
28:6.17 (316.4) Tjänst — meningsfull tjänst, inte slaveri — resulterar i den högsta tillfredsställelse och uttrycker den gudomligaste värdighet. Tjänst — mera tjänst, utvidgad tjänst, svår tjänst, äventyrlig tjänst och slutligen gudomlig och fulländad tjänst — är tidens mål och rymdens bestämmelse. Men alltid kommer tidens underhållningsperioder att alternera med framstegens perioder av tjänst. Och efter tjänsten i tiden följer supertjänsten i evigheten. Under leken i tiden borde ni föreställa er arbetet i evigheten, alldeles så som ni under tjänsten i evigheten kommer att minnas leken i tiden.
28:6.18 (316.5) Den universella ekonomin bygger på intag och utgivning; under hela ert eviga livsskede kommer ni aldrig att möta enformighet förorsakad av overksamhet eller personlighetens stagnation. Framsteg möjliggörs av inbyggd rörelse, framåtskridande kommer av den gudomliga förmågan till verksamhet och resultatuppnåelse är barn av det fantasiskapande verksamhet. Men en oskiljaktig del av denna förmåga till resultatuppnåelse är det etiska ansvaret, nödvändigheten att erkänna att världen och universum är fyllda av en mängd olika typer av varelser. Hela denna storartade skapelse, inklusive dig själv, skapades inte endast för dig. Detta är inte ett egocentriskt universum. Gudarna har påbjudit: ”Saligare är att giva än att taga”, och er Härskarson sade: ”Om någon bland er vill vara störst, må han vara allas tjänare.”
28:6.19 (316.6) Den verkliga naturen av varje tjänst, vare sig den utförs av människa eller ängel, uppenbaras helt i ansiktena på dessa sekonafiska tjänsteindikatorer, Tjänstens Helgder. Den fullständiga analysen av de sanna och de dolda motiven framgår klart. Dessa änglar är verkligen sinnets utläsare, hjärtats utgrundare och själens avslöjare i universum. Dödliga kan använda ord för att dölja sina tankar, men dessa höga sekonafer blottar motiven på djupet av människohjärtat och änglasinnet.
28:6.20 (317.1) 6. och 7. Storhetens Hemlighet och Godhetens Själ. Då de uppstigande pilgrimerna har vaknat till tidens betydelse är vägen beredd för att inse förtroendets