5. Kunskapens Bevarare
27:5.1 (301.6) De supernafiska bevararna av kunskapen är de högre ”levande epistlarna”, kända och lästa av alla som vistas i Paradiset. De är sanningens gudomliga arkiv, den reella kunskapens levande böcker. Ni har hört om registreringarna i ”livets bok”. Kunskapens bevarare är just sådana levande böcker, fulländade uppteckningar inskrivna i det gudomliga livets och den suprema ofelbarhetens eviga urkunder. De är i verkligheten levande automatiska bibliotek. Universernas fakta är inherenta i dessa primära supernafer, faktiskt registrerade i dessa änglar; och det är också en inherent omöjlighet för en osanning att slå rot i dessa fulländade och kompletta bevarares sinnen som sparar sanningen från evigheten och informationen från tiden.
27:5.2 (302.1) Dessa bevarare håller informella instruktionskurser för invånarna på den eviga Ön, men deras huvudsakliga funktion är med hänvisning och verifiering. Var och en som vistas i Paradiset kan efter behag få vid sin sida en levande bevarare som ansvarar för det speciella faktum eller den speciella sanning som vill vetas. På Öns norra ytterområde står kunskapens levande upphittare till förfogande; de anger ledaren för den grupp som har den sökta informationen och genast framträder de lysande varelser som är precis det som ni vill veta. Längre behöver ni inte söka upplysning från tryckta sidor; ni umgås nu ansikte mot ansikte med levande information. Suprem kunskap får ni sålunda från de levande varelser som är dess slutliga bevarare.
27:5.3 (302.2) När ni lokaliserar den supernaf som är exakt det ni önskar verifiera finner ni att alla kända fakta från alla universer står till buds, för dessa kunskapens bevarare är de slutliga och levande sammandragen från det vidsträckta nätverket av registrerande änglar, allt från seraferna och sekonaferna i de lokala universerna och superuniverserna till de ledande upptecknarna bland tredje gradens supernafer i Havona. Och denna levande ansamling av kunskap är någonting annat än Paradisets formella urkunder, den kumulativa sammanföringen av den universella historien.
27:5.4 (302.3) Sanningens visdom har sitt ursprung i gudomligheten i centraluniversumet, men kunskapen, den erfarenhetsmässiga kunskapen, har till stor del sin upprinnelse i tidens och rymdens domäner — därav nödvändigheten att upprätthålla de vittutspridda superuniversumorganisationerna av registrerande serafer och supernafer stödda av de Himmelska Upptecknarna.
27:5.5 (302.4) Dessa första gradens supernafer som automatiskt innehar universumkunskap är också ansvariga för dess organisering och klassificering. Då de har format sig till universernas universums levande referensbibliotek har de indelat kunskapen i sju stora klasser, var och en med omkring en miljon undergrupper. Den lätthet med vilken invånarna i Paradiset kan konsultera denna omfattande samling av kunskap är enbart ett resultat av dessa bevarares frivilliga och kloka strävanden. Bevararna är också centraluniversumets upphöjda lärare, som ger fritt ut sina levande skatter till alla varelser på varje krets i Havona, och de används i stor utsträckning, fast indirekt, av Dagarnas Fornas domstolar. Men detta levande bibliotek, tillgängligt för centraluniversumet och superuniverserna, har de lokala skapelserna inte tillgång till. Endast indirekt och via återspeglingen kan de lokala universerna försäkra sig om fördelarna av kunskapen i Paradiset.
6. Filosofins Mästare
27:6.1 (302.5) Näst efter den suprema tillfredsställelsen av dyrkan kommer upprymdheten, som filosofin ger. Aldrig stiger er ni så högt eller avancerar så långt att det ännu inte skulle finnas tusende mysterier som fordrar tillämpning av filosofi när man försöker lösa dem.
27:6.2 (302.6) Mästarfilosoferna i Paradiset fröjdas åt att leda dess invånares, både inföddas och uppstignas tankar, i den uppfriskande sysselsättningen att försöka lösa universumproblem. Dessa supernafiska filosofins mästare är de ”vise männen i himlen”, de visdomens varelser som utnyttjar kunskapens sanning och erfarenhetens fakta i sina strävanden att få grepp om det okända. Hos dem når kunskapen upp till sanning och erfarenheten höjs till visdom. I Paradiset upplever de uppstigna personligheterna från rymden varandets höjdpunkter: de har kunskap; de känner sanningen; de kan filosofera — tänka sanning; de kan rentav söka förstå den Ultimates uppfattningar och försöka få grepp om Absolutens förfaranden.
27:6.3 (303.1) Inom det södra ytterområdet av Paradisets vidsträckta domän håller filosofins mästare detaljerade kurser om visdomens sjuttio funktionella delområden. Här behandlar de Infinitetens planer och ändamål och försöker koordinera erfarenheterna och sammanfatta allas kunskap som har tillträde till deras visdom. De har utvecklat en högt specialiserad inställning till olika universumproblem, men deras slutliga slutledningar är alltid entydigt överensstämmande.
27:6.4 (303.2) Dessa Paradisfilosofer undervisar med alla möjliga instruktionsmetoder, inklusive den högre graftekniken från Havona och vissa paradismetoder för överföring av information. Alla dessa högre förfaranden att bibringa kunskap och överföra idéer ligger totalt bortom fattningsförmågan hos även det högst utvecklade människosinnet. En timmes instruktion i Paradiset motsvarar tio tusen år enligt de metoder som på Urantia bygger på att minnas ord. Ni kan inte förstå sådana kommunikationsförfaranden, och det finns helt enkelt ingenting som de kan jämföras med i de dödligas erfarenhet, ingenting som de kan liknas vid.
27:6.5 (303.3) För filosofins mästare är det ett supremt nöje att förmedla sin tolkning av universernas universum till de varelser som har stigit upp från världarna i rymden. Fastän filosofin aldrig kan vara lika säker i sina slutledningar som kunskapens fakta och erfarenhetens sanningar, så kommer ni dock, efter att ha lyssnat till dessa första gradens supernafer diskutera evighetens olösta problem och Absolutens åtgärder, att känna en bestämd och bestående tillfredsställelse beträffande dessa obemästrade frågor.
27:6.6 (303.4) Dessa intellektuella sysselsättningar i Paradiset utsänds inte; fulländningens filosofi är tillgänglig endast för dem som personligen är närvarande. De runtom kretsande skapelserna känner till denna undervisning endast genom dem som har gått igenom denna erfarenhet och som senare har fört denna visdom ut till universerna i rymden.
7. Gudsdyrkarledarna
27:7.1 (303.5) Dyrkan är det högsta privilegiet och den första plikten för alla skapade förståndsvarelser. Dyrkan är den medvetna och glädjefyllda handling som innebär ett igenkännande och erkännande av sanningen och verkligheten av Skaparnas nära och personliga förhållanden till sina skapade. Dyrkans kvalitet bestäms av djupet i den skapade varelsens uppfattning; och då kunskapen om Gudarnas infinita karaktär tilltar blir gudsdyrkan allt mera allomfattande tills den slutligen når upp till den högsta erfarenhetsmässiga glädjens härlighet och det mest utsökta välbehag som skapade varelser känner.
27:7.2 (303.6) Fastän Paradisön har vissa platser för dyrkan är den närmare att vara en enda enorm helgedom för gudsdyrkan. Dyrkan är den första och dominerande passionen hos alla som stiger iland på dess lycksaliga stränder — de varelsers spontana känsloutbrott som har lärt sig tillräckligt om Gud för att nå fram till hans närvaro. Cirkel efter cirkel under färden inåt genom Havona är dyrkan en växande passion tills det i Paradiset blir nödvändigt att styra och på annat sätt kontrollera dess uttryck.
27:7.3 (304.1) De periodiska, spontana grupp- och andra speciella utbrotten av suprem tillbedjan och andligt lov i Paradiset sker under ledning av en speciell kår av första gradens supernafer. Under ledning av dessa gudsdyrkarledare når denna vördnadsbetygelse upp till den skapades mål att känna största möjliga tillfredsställelse, supremt välbehag, och upp till högsta fulländning i sublimt självuttryckande och personlig njutning. Alla första gradens supernafer längtar efter att bli gudsdyrkarledare; och alla uppstigande varelser skulle med glädje för alltid stanna kvar i denna attityd av dyrkan om inte uppdragscheferna periodiskt skulle upplösa dessa samlingar. Men av ingen uppstigen varelse fordras att han går in i den eviga tjänstens uppdrag förrän han har uppnått full tillfredsställelse