27:1.3 (299.3) Men den sista metamorfossömnen är någonting mer än dessa föregående övergångsslumrar, som har markerat de successiva ställningsuppnåelserna under uppstigningsskedet; härvid färdas de skapade varelserna från tiden och rymden genom de allra innersta gränsområdena av det tids- och rymdmässiga för att uppnå ställningen som invånare i Paradisets tidlösa och rymdlösa boningar. Vilans instiftare och fullbordare är lika väsentliga för denna transcenderande metamorfos som seraferna och deras associerade varelser är för den dödliga varelsens överlevnad efter döden.
27:1.4 (299.4) Du går in i vilan på den sista Havonakretsen och uppväcks till evigheten i Paradiset. När du där andligen återpersonaliseras känner du omedelbart igen den vilans instiftare som välkomnar dig till de eviga stränderna; Han är exakt samma första gradens supernaf som åstadkom den slutliga sömnen på den innersta kretsen i Havona; och du kommer ihåg den sista stora töjningen av tron när du igen en gång gjorde dig redo att anförtro omsorgen om din identitet i den Universelle Faderns hand.
27:1.5 (299.5) Den sista vilan i tiden har åtnjutits; den sista övergångssömnen har upplevts; nu vaknar du till evigt liv på den eviga boningens stränder. ”Och där skall inte längre finnas någon sömn. Guds och hans Sons närvaro är framför er, och ni är för evigt hans tjänare; ni har sett hans ansikte, och hans namn är er ande. Ingen natt skall vara där; och de behöver inget ljus från solen, ty det Stora Ursprunget och Centret ger dem ljus; de skall leva för alltid och evigt. Och Gud skall torka alla tårar från deras ögon; döden skall icke mera vara till, ingen sorg eller klagan, ej heller plåga skall vara mer, ty det som förr var är nu förgånget.”
2. Uppdragscheferna
27:2.1 (300.1) Detta är den grupp som från tid efter annan förordnas av den ledande supernafen, ”den ursprungliga förebildsängeln”, att leda organisationen för alla tre klasser av änglar: första, andra och tredje gradens. Supernaferna är som organisation helt självstyrande och självreglerande, med undantag av funktionerna för deras gemensamma ledare, Paradisets första ängel, som alltid verkar som ledare för alla dessa andepersonligheter.
27:2.2 (300.2) Uppdragsänglarna har mycket att göra med de förhärligade dödliga invånarna i Paradiset innan dessa antas till Finalitkåren. Studier och undervisning är inte den enda sysselsättningen för dem som anländer till Paradiset; tjänst spelar också en viktig roll i den förfinalitiska utbildningserfarenheten i Paradiset. Jag har observerat att när de uppstigna dödliga är lediga uppvisar de en förkärlek för att umgås med reservkåren av supernafiska uppdragschefer.
27:2.3 (300.3) När ni uppstigande dödliga når fram till Paradiset innebär era sociala relationer en hel del annat än kontakt med en skara upphöjda och gudomliga varelser och en bekant mångfald av förhärligade dödliga kamrater. Ni måste också umgås med över tretusen olika klasser av Paradismedborgare, med de olika grupperna av transcendentaler och med talrika andra typer av Paradisinvånare, permanenta eller tillfälliga, som inte har uppenbarats på Urantia. Efter ett långvarigt umgänge med dessa mäktiga intellekt i Paradiset är det mycket vilsamt att umgås med sinnen av änglatyp; de får tidens dödliga att tänka på seraferna med vilka de har haft en så lång beröring och en så uppfriskande förbindelse.
3. Etikens Uttolkare
27:3.1 (300.4) Ju högre upp man stiger på livets skala desto mera uppmärksamhet måste man fästa vid universumetiken. Etisk medvetenhet innebär helt enkelt att varje individ erkänner de rättigheter som hör till existensen av alla andra individer. Den andliga etiken överstiger emellertid långt den dödliga och även den morontiella uppfattningen om person- och grupprelationer.
27:3.2 (300.5) Etik har vederbörligen undervisats och av tidens pilgrimer i tillräcklig grad inhämtats under deras långa uppstigning till Paradisets härlighet. Medan detta inåtuppstigande livsskede har utvecklats med början i födelsevärldarna i rymden fortsätter de uppstigna att tillägga grupp efter grupp till sin ständigt vidgande krets av universumkamrater. Varje ny grupp av kolleger medför ytterligare en etiknivå som skall erkännas och följas, ända tills de uppstigna dödliga, vid den tid då de når Paradiset, verkligen behöver någon som ger hjälpsamma och vänliga råd angående etiska tolkningar. De behöver inte få undervisning i etik, men de behöver få det som de så mödosamt har lärt sig riktigt uttolkat för sig, då de kommer ansikte mot ansikte med den ovanligt stora uppgiften att komma i kontakt med så mycket som är nytt.
27:3.3 (300.6) Etikens uttolkare är till ovärderlig hjälp för dem som anländer till Paradiset, då de bistår dem att anpassa sig till talrika grupper av majestätiska varelser under den händelserika period som sträcker sig från uppnåendet av residensstatus till den formella upptagningen i de dödligas Finalitkår. Många av de talrika typerna av Paradismedborgare har de uppstigna pilgrimerna redan mött på de sju kretsarna i Havona. De förhärligade dödliga har också åtnjutit intim kontakt med de treenigade sönerna till de skapade varelserna från den gemensamma kåren på den innersta Havonakretsen, där dessa varelser får en stor del av sin utbildning. Och på de övriga kretsarna har de uppstigande pilgrimerna mött talrika ouppenbarade invånare i systemet Paradis-Havona, vilka är där för att undergå gruppträning som förberedelse för ouppenbarade framtida uppdrag.
27:3.4 (301.1) Alla dessa himmelska kamratskap är utan undantag ömsesidiga. Som uppstigande dödliga har ni inte endast själva nytta av dessa på varandra följande universumföljeslagare och talrika klasser av allt gudomligare kompanjoner, utan ni ger också dessa vänskapliga varelser någonting av er egen personlighet och erfarenhet vilket för alltid gör var och en av dem annorlunda och bättre av att ha umgåtts med en uppstigande dödlig från de evolutionära världarna i tid och rymd.
4. Etikettshandledarna
27:4.1 (301.2) Efter att redan ha blivit fullt instruerade om etiken i Paradisets personförhållanden — varken meningslösa formaliteter eller konstgjorda kastindelningspåbud, utan snarare en naturlig hövlighet — finner de uppstigna dödliga det hjälpsamt att få rådgivning av de supernafiska Etikettshandledarna, som instruerar de nya medlemmarna av paradissamhället i de seder som hör till fulländat uppförande bland de höga varelser som vistas på Ljusets och Livets centrala Ö.
27:4.2 (301.3) Harmoni är grundtonen i centraluniversumet och en skönjbar ordning råder i Paradiset. Ett korrekt uppförande är väsentligt för framstegen via kunskap, genom filosofi till den spontana dyrkans andliga höjder. Det finns en gudomlig teknik för att närma sig Gudomligheten; och pilgrimen kan inte tillägna sig den tekniken förrän han har anlänt till Paradiset. Andemeningen i den har givits på kretsarna i Havona, men finslipningen i träningen av tidens pilgrimer kan inte ges förrän dessa faktiskt har uppnått Ljusets Ö.
27:4.3 (301.4) Allt uppträdande i Paradiset är helt spontant, i alla avseenden naturligt och fritt. Men det finns dock ett riktigt och fulländat sätt att göra saker och ting på den eviga Ön, och Etikettshandledarna står ständigt vid sidan av ”främlingarna innanför portarna” för att instruera dem och så leda deras steg att de känner sig fullkomligt obesvärade, och för att samtidigt hjälpa pilgrimerna att undvika den förvirring och osäkerhet som annars vore oundviklig. Endast med ett sådant arrangemang kunde ändlös förvirring undvikas; och i Paradiset förekommer aldrig förvirring.
27:4.4 (301.5) Dessa etikettshandledare fungerar i själva verket som förhärligade lärare och guider.