34:6.13 (381.7) Medvetenheten om att anden dominerar en människas liv åtföljs av att Andens kännetecken allt mer framträder i livsreaktionerna hos en sådan av anden ledd dödlig, ”ty andens frukt är kärlek, glädje, frid, tålamod, mildhet, godhet, trofasthet, ödmjukhet och måttlighet”. Fastän sådana av anden ledda och gudomligt upplysta dödliga fortfarande vandrar fram längs mödans enkla stigar och med mänsklig trofasthet utför de skyldigheter som hör till deras jordiska uppgifter har de redan börjat urskilja ljusen från det eviga livet som glimmar långt borta vid kusterna av en annan värld; de har redan börjat förstå verkligheten i den inspirerande och tröstande sanningen att ”Guds rike består icke i mat och dryck, utan i rättfärdighet och frid och glädje i den Heliga Anden”. Och genom alla prövningar och i alla svårigheter har de själar som är födda av anden sitt stöd i detta hopp som övervinner all rädsla, ty den gudomliga Andens närvaro utgjuter Guds kärlek i alla hjärtan.
7. Anden och köttet
34:7.1 (382.1) Köttet, den medfödda naturen som härstammar från människorasernas ursprung i djurriket, bär inte av sig självt den gudomliga Andens frukter. När de dödligas natur har förbättrats av tillskottet från naturen hos Guds Materiella Söner, såsom Urantiaraserna i viss mån avancerades av Adams utgivning, då är vägen bättre beredd för Sanningens Ande att samarbeta med den inre Riktaren för att frambringa den fina skörden av andens karaktärsfrukter. Om ni inte avvisar denna ande, då ”skall han leda er fram till all sanning”, även om det skulle fordras en evighet att fullfölja uppdraget.
34:7.2 (382.2) Evolutionära dödliga som bebor världar som till sin andliga utveckling är normala upplever inte dessa skarpa konflikter mellan anden och köttet vilka kännetecknar dagens urantiaraser. Men även på de mest idealiska planeter måste människan före Adam göra positiva ansträngningar för att stiga upp från den rent djuriska existensnivån till successiva nivåer av tilltagande intellektuella betydelser och högre andliga värden.
34:7.3 (382.3) De dödliga i en normal värld upplever inte denna ständiga krigföring mellan sina fysiska och andliga naturer. De konfronteras med nödvändigheten att klättra upp från de animaliska existensnivåerna till de högre planen av andligt liv, men denna uppstigning påminner mera om att genomgå en uppfostrande utbildning när man jämför den med de intensiva konflikterna hos de dödliga på Urantia inom detta område av divergerande materiell och andlig natur.
34:7.4 (382.4) Folken på Urantia lider av följderna av en dubbel förlust av hjälp när det gäller denna strävan till progressiv planetarisk andlig uppnåelse. Caligastia-omvälvningen åstadkom hastigt förvirring världen över och berövade alla senare generationer den moraliska hjälp som ett välordnat samhälle skulle ha erbjudit. Men ännu ödesdigrare var den adamiska försummelsen såtillvida att den berövade människoraserna denna överlägsna typ av fysisk natur som skulle ha varit mer harmonisk med andliga strävanden.
34:7.5 (382.5) De dödliga på Urantia är tvungna att genomgå en så påfallande kamp mellan anden och köttet emedan deras avlägsna förfäder inte blev i högre grad adamiserade av utgivningen från Eden. Enligt den gudomliga planen skulle de dödliga människoraserna på Urantia ha fått fysiska naturer som mera naturligt hade varit ande-besvarande.
34:7.6 (382.6) Trots denna dubbla olycka som har drabbat människans natur och hennes omgivning skulle dagens dödliga uppleva mindre av detta uppenbara krig mellan köttet och anden om de trädde in i andens rike, där Guds trossöner åtnjuter relativ befrielse från köttets slaveri i den upplysta och befriande tjänsten att helhjärtat ägna sig åt att göra den himmelske Faderns vilja. Jesus visade människosläktet det nya sättet att leva den dödligas liv, enligt vilket människovarelserna till mycket stor del kan undgå de hårda konsekvenserna av Caligastia-upproret och högst effektivt kompensera för de förluster som blev resultatet av den adamiska försummelsen. ”Anden från Kristus Jesu liv har gjort oss fria från det animala livets lag och från ondskans och syndens frestelser.” ”Detta är den seger som övervinner köttet, nämligen er tro.”
34:7.7 (383.1) De gudsmedvetna män och kvinnor som har blivit födda av Anden upplever ingen större konflikt med sin dödliga natur än invånarna i de mest normala världar, planeter som aldrig har befläckats av synd eller berörts av uppror. Trossöner arbetar på intellektuella nivåer och lever på andliga plan som ligger långt ovanför de konflikter som förorsakats av otyglade eller onaturliga fysiska begär. De normala drifterna hos animala varelser och den fysiska naturens naturliga aptiter och impulser står inte i konflikt med ens den högsta andliga uppnåelsen, förutom hos ovetande, fellärda eller olyckligtvis överdrivet samvetsömma personer.
34:7.8 (383.2) Efter det att du har påbörjat färden på det eviga livets väg, efter det att du har accepterat uppdraget och fått dina order om framryckning, räds inte farorna med den mänskliga glömskan och de dödligas ombytlighet, oroas inte av tvivel om misslyckande eller av förbryllande förvirring, vackla inte och ifrågasätt inte din status och ställning, ty i varje mörk stund, vid varje vägskäl under kampen framåt, kommer Sanningens Ande alltid att tala och säga: ”Detta är vägen.”
34:7.9 (383.3) [Framfört av en Mäktig Budbärare, temporärt förordnad till tjänst på Urantia.]
Urantiaboken
<< Kapitel 34 | Innehåll | Turinys | Kapitel 36 >>
Kapitel 35
Guds Söner i lokaluniversumet
35:0.1 (384.1) DE AV Guds Söner som har introducerats i det föregående har sitt ursprung i Paradiset. De är efterkommande till de universella domänernas gudomliga Härskare. Av den första paradisklassen av söner, Skaparsönerna, finns det i Nebadon endast en, Mikael, universumets fader och härskare. Av den andra klassen Paradissöner, Avonalerna eller Administratörsönerna, har Nebadon sin fulla kvot — 1.062. Och dessa ”mindre Kristusar” är alldeles lika effektiva och allsmäktiga i sina planetariska utgivningar som Skapar- och Mästarsonen var på Urantia. Den tredje klassen, som har sitt ursprung i Treenigheten, registreras inte i ett lokaluniversum, men jag uppskattar att det i Nebadon finns mellan femtontusen och tjugotusen av Treenighetens Undervisande Söner, förutom de registrerade 9.642 av skapade treenigade assistenterna. Dessa Paradisets Daynaler är varken domare eller administratörer; de är superlärare.
35:0.2 (384.2) De typer av Söner som här skall redogöras för har sitt ursprung i lokaluniversumet; de är efterkommande till en Paradisets Skaparson i varierande association med Universumets Moderande, som kompletterar honom. I dessa berättelser omnämns följande klasser av söner i lokaluniversumet:
35:0.3 (384.3) 1. Melkisedeksöner
35:0.4 (384.4) 2. Vorondadeksöner
35:0.5 (384.5) 3. Lanonandeksöner
35:0.6 (384.6) 4. Livsbärarsöner
35:0.7 (384.7) Den treeniga Paradisgudomen är verksam vid skapandet av tre klasser av söner: Mikaelerna, Avonalerna och Daynalerna. Den tvåförenade Gudomen i lokaluniversumet, Sonen och Anden, är också verksam vid skapandet av tre högre klasser av Söner: Melkisedekarna, Vorondadekarna och Lanonandekarna;