Examensarbete? Frågade Kimberly.
Ja, det är ungefär som praktik, men färre involverade. Jag tilldelas ett fängelse eller en psykiatrisk klinik där jag skall observera och interagera med fångar eller patienter. Det här är det jag väntat på.
Chansen att titta de onda i ögonen och blicka ner i deras själar tillade Kyle..
Det var kanske lite överdrivet sade Jesie och gav honom en lekfull knuff på axeln, men kanske ja.
Det låter verkligen spännande sade Kimberly och lät uppriktigt fascinerad. Jag är säker på att du kommer att ha en del intressanta historier att berätta. Något helt annat, Ni nämnde att ni träffades i skolan?
Första års studentlägenheter, svarade Kyle.
Åh, sade Kimberly. I tvättstugan eller något liknande?
Kyle tittade på Jessie och innan han öppnat munnen för att svara visste hon att han skulle
dra en annan av deras partyhistorier.
Här är den förkortade versionen började han. Vi var först bekanta, men började dejta halvvägs in i första terminen, efter att hon upp blivit utsatt för ett rått skämt av en idiot. Jag tror han blev avstängd för att han inte betalade sin avgift i tid och hon slapp ifrån ett stort problem enligt mig. Vi dejtade i ett år efter det och flyttade sedan ihop. Vi bodde ihop i ett år innan vi förlovade oss. Därefter gifte vi oss och i oktober blir det två år som vi haft ett lyckligt äktenskap.
Så ni är ett studentpar, så gulligt, det är så romantiskt.
Ja, det låter så replikerade Kyle, men jag fick jobba hårt för att vinna henne och det var knappt jag klarade konkurrensen. Som du kan tänka dig blev i stort sett varje kille som såg henne förtjust i fröken Jessica Hunt och det bara genom att se henne. Om de lärde känna henne blev de som galna.
Kyle, sade Jessie med rodnad i ansiktet, du gör mig förlägen. Spara lite av det där till i oktober.
Vet ni, sade Kimberly med ett leende. Jag höll på att glömma att jag måste gå och hämta mina barn och jag känner det som att jag stör ett lyckligt par som skall inviga sitt nya hus. Så jag skall gå nu, men jag lovar att följa med och presentera er. Området är väldigt trevligt och alla känner varandra. Vi har gemensamma grillfester varje vecka och barnen sover över hos varandra hela tiden. Alla är med i båtklubben, även om de inte har båt. När ni väl bott in er kommer ni att upptäcka att det här är ett mycket trevligt område att bo i.
Tack, Kimberly sade Kyle och följde henne till dörren. Vi ser fram emot att träffa alla och tack så mycket för browniekakorna.
När hon gått stängde han dörren och låste den beslutsamt.
Hon verkade trevlig, sade han, hoppas alla är likadana.
Ja, jag gillade henne instämde Jessie, hon var lite nyfiken, men jag antar att det är sådana folk är här och att jag inte kommer att kunna vara lika anonym längre.
Det kommer att bli en förändring instämde Kyle, men jag tror att vi kommer att föredra att känna våra grannar och kunna lämna dörren olåst.
Jag noterade just att du låste den replikerade Jessie.
Det beror på att jag tänkte på vad Kimberly sa om att inviga huset, svarade han samtidigt som han drog av sig sin andra skjorta på tio minuter och närmade sig henne och jag vill inte bli störd när jag inviger.
*
Senare låg Jessie i sängen och tittade upp i taket med ett stort leende i ansiktet.
Skall det bli så här, sade Kyle, precis som han läste hennes tankar, kommer vi att fylla upp de där tomma sovrummen på nolltid.
Jag tror inte vi orkar hålla på så här när du börjar jobba på kontoret och jag börjar min nya termin.
Jag har i alla fall inget emot att prova, svarade han med en djup suck. Hon kunde känna hela hans avslappnade kropp vid sin.
Är du inte ett dugg nervös? frågade hon.
Nervös för vad?
Alltihop—högre lön, ny stad, nytt hus, ny livsstil, nya människor, nytt allting
Allt är inte nytt påminde han henne. Du känner redan Teddy och Melaine.
Jag har träffat Teddy tre gånger och Melanie en. Jag känner honom inte och kan knappt känna igen henne. Bara att dina bästa vänner från gymnasiet bor ett par kvarter bort innebär inte att jag finner vårt nya liv enkelt.
Hon visste att hon var på väg att starta ett gräl, men hon kunde inte stoppa sig. Kyle tog inte upp striden, I stället rullade han över till sin sida och drog sakta ett finger längs med hennes högra skuldra till det rosaröda och månformade ärret som löpte från hennes överarm till hennes nacke.
Jag vet att du är orolig, sade han ömt och du har all anledning att vara det. Allt är nytt. Och jag vet att det kan vara skrämmande. Jag kan inte säga hur mycket jag uppskattar din uppoffring i det du gör. Jag vet att det blir bra till slut svarade hon uppoffrande, men det är bara så mycket på en gång.
Det är därför det kommer att bli så bra att träffa Teddy och Mel i morgon.
Han gäspade ljudligt och Jessie visste att han snart skulle somna Det där ljudliga gäspet betydde normalt att han somnade inom en minut eller mindre.
Jag vet att du har rätt svarade hon, fast besluten om att avsluta kvällen på ett bra sätt. Jag är säker på att det kommer bli bra.
Det gör det, svarade Kyle sömnigt, jag älskar dig.
Jag älskar dig också svarade Jessie, osäker på om han hört innan han somnade.
Hon lyssnade på hans djupa andhämtning och försökte att komma i takt med den för att själv kunna somna. Hon var van vid ljuden från centrala LA. Hon saknade bilarnas tutande, skrålandet från finansfolket som lämnade barerna, ljudet från lastbilar som backade.
Allt hade fungerat som hennes vita brus under flera år. Nu var allt hon hade att byta ut det mot bruset från luftfiltret i hörnet av sovrummet.
Då och då tyckte hon att hon hörde ett avlägset knirkande ljud. Huset var mer än trettio år gammalt så man kunde förvänta sig enstaka sättningar. Hon försökte ta en serie djupa avkopplande andetag, både för att dränka bort andra ljud och för att koppla av. Men en tanke fortsatte att gnaga.
Är du säker på att det kommer att bli bra här?
Hon tillbringade nästa timme med att vända och vrida på sitt tvivel och försöka fördriva det på ett felaktigt sätt innan hon äntligen gav efter för sin trötthet och somnade.
KAPITEL TVÅ
Trots de oändliga skriken försökte Jessie kämpa mot huvudvärken som höll på att spränga hennes huvud i bitar. Daughton, den söta men chockerande högljudda treåriga sonen till Edward och Melanie Carlisle, hade tillbringat de senaste tjugo minuterna med att spela ett spel som hette Explosion och som till stor del bestod av att han skrek "boom”!
Varken Melanie, kalla mig Mel, eller Edward, Teddy bland sina vänner, verkade bry sig om de ständigt återkommande skriken, så Jessie och Kyle försökte också nonchalera oljudet. De satt i Carlisles vardagsrum och inväntade en tänkt promenad ner till hamnen för brunch. Carlisles bodde bara tre kvarter från dem.
Kyle och Teddy hade den senaste halvtimman stått utomhus och pratat medan Jessie bekantade sig själv med Mel i köket. Hon kom bara vagt ihåg henne från deras tidigare möte, men efter bara några minuter kände de sig bekväma med varandra.
Jag