Och vet du varför du frågar en sådan konstig fråga? Det var Danielle som dök upp i hennes huvud igen, hånfull och hjälpsam på samma gång. Det är för att pappa dök upp idag och vände uppochner på din värld. Du vill ha Moulton här så att du slipper vara ensam i natt.
“Förlåt”, sa hon. “Det verkar motsägande och dumt och -”
“Nej, det är ok”, sa Moulton. “Det låter trevligt. Jag vill bara be om en grej, dock.”
“Vad är det?”
“Mer kyssar, tack”, sa han med ett leende.
Hon log också och gav honom mer än gärna det han ville ha.
***
Hon vaknade till strax efter att Moulton hade klivit upp ur soffan. Hon hade blivit av med sin topp när de hånglade, men längre än så hade det inte gått. Det hade känts konstigt att somna på soffan med byxorna på, men hon var ändå stolt över sin återhållsamhet. Hon tittade på vägguret och såg att klockan var 05:10 på morgonen.
“Är du ok?” frågade hon.
“Ja”, sa han. “Jag bara... det kändes konstigt att sova över. Jag ville inte att det skulle bli knäppt på morgonen. Jag tänkte att det kanske är bäst om jag drar. Men vi hade i alla fall inte sex, så vi slipper den nivån av pinsamhet.”
“Det kanske var det som var min plan”, skojade hon.
“Ska jag skynda mig iväg och så låtsas vi att det här aldrig hände?” frågade Moulton.
“Jag tror jag vill att du stannar. Jag kan göra lite kaffe.”
“Säker?”
“Ja. Det skulle jag verkligen vilja, faktiskt.”
Hon tog på sig sin topp och gick ut i köket. Hon gjorde iordning kaffemaskinen medan Moulton tog på sig sin skjorta.
“Så det är torsdag”, sa han. “Jag vet inte varför, men det känns som lördag.”
“Är det för att det vi gjorde igår kväll vanligtvis sker på fredagskvällar? Ett sätt att kicka igång helgen på?”
“Jag vet inte”, sa han. “Det var länge sedan sist.”
“Sluta nu”, sa hon och satte igång bryggaren.
“Seriöst. Första året på gymnasiet, tror jag. Det var ett bra år för mig vad det gällde hångel utan sex.”
“Tja, det märkts inte. Det var... tja, det var mycket mer än vad jag hade förväntat mig när du plockade upp mig.”
“Samma här.”
“Men jag är glad att det hände”, tillade hon snabbt. “Allt som skedde.”
“Bra. Vi kanske kan göra det igen. I helgen, kanske?”
“Kanske”, sa hon. “Men jag känner redan att min återhållsamhet börjar förlora sin kraft.”
“Kanske det var min plan”, sa han med ett sexigt leende.
Hon rodnade och vände genast bort blicken. Hon blev själv förvånad över hur mycket hon njöt av att se honom så här flirtig.
“Ok”, sa hon. “Jag måste duscha. Du får gärna ta vad som finns i kylen om du vill äta frukost. Men det finns inte så mycket att välja på, tyvärr.”
“Tack”, sa han, och hon kunde se att han inte kunde slita blicken från henne.
Hon lämnade honom i köket och gick in till badrummet, i anslutning till det största sovrummet. Hon tog av sig kläderna, satte på duschen och gick in. Hon ville fnittra när hon tänkte på hur kvällen innan hade sett ut och kände sig som en tonåring igen. Hon nöjt av att vara med honom och hon hade känt sig tillräckligt bekväm med honom för att veta att han inte skulle tjata på henne att de skulle ha sex. Det hade varit romantiskt på ett ovanligt sätt och vid två tillfällen hade hon nästan gått med på att ha sex ändå. Med en munterhet hon inte var van vid, hoppades hon att han skulle samla tillräckligt med mod för att komma in till henne.
Om han gör det, då är det slut på min återhållsamhet, tänkte hon.
Hon var nästan klar med sin dusch när hon äntligen hörde honom komma in i badrummet.
Bättre sent än aldrig, tänkte hon. Hela hennes kropp blev spänd av upphetsning och hon kände sig väldigt otålig på att han skulle komma in till henne.
“Hallå, Chloe?”
“Ja?” frågade hon, lite provokativt.
“Din mobil ringde precis. Kanske var lite för nyfiken... men jag kollade. Det var från byrån.”
“Jaha? Jag undrar om det har dykt upp någonting...”
Sedan hörde hon en annan mobil ringa. Den var närmre, förmodligen i Moultons hand. Chloe kikade ut från duschen och drog draperiet lite åt sidan. De utbytte en blick innan Moulton svarade på samtalet.
“Moulton”, svarade han. Han gick ut från badrummet och in i sovrummet. Chloe insåg varför och stängde av duschen. Hon tog ett badlakan från hyllan och gick ut. Chloe log mot honom medan hon virade in sig i badlakanet. Bara för att de hade hånglat i ungefär en och en halv timme igår kväll betydde det inte att hon skulle visa sig naken för honom.
Det var inte mycket till diskussion att tjuvlyssna på. Moulton sa bara “Ok... ja, Direktörn” några gånger.
Samtalet varade inte längre än en minut och när han var klar stack han in huvudet i badrummet lite lekfullt.
“Kan jag komma in?”
Hon nickade, invirad i ett badlakan som täckte alla intima områden. “Ja. Vem var det?”
“Det var Biträdande Direktör Garcia. Han sa att han hade försökt ringa dig, men att du måste ha sovit igenom signalen.” Han log mot henne och fortsatte. “Han sa att jag skulle ringa dig eller åka förbi och väcka dig. De vill sätta oss på ett fall.”
Hon skrattade när hon gick ut från badrummet och ut till sovrummet. “Tror du att gårkvällen kommer att påverka vårt samarbete?”
“Det kanske slutar med att jag smyger in till ditt motellrum framåt småtimmarna. Men förutom det... jag vet inte. Vi får se.”
“Skulle du kunna fixa en kopp kaffe? Jag måste klä på mig.”
“Jag hoppades på att få använda din dusch.”
“Självklart. Även om det hade varit trevligare om du hade frågat för tio minuter sedan, när jag fortfarande var där.”
“Då vet jag bättre nästa gång”, sa han.
När han gick in i duschen och Chloe började klä på sig, insåg hon att hon var lycklig. Riktigt lycklig, faktiskt. Att få ett nytt fall nu, plus allt som hade hänt igår kväll... det verkade som att hennes dag inte hade blivit förstörd av hennes pappas oväntade besök trots allt.
Men om hon hade lärt sig någonting i livet, var det att du aldrig riktigt kom undan din familj. På ett eller annat vis, dök de alltid upp igen.
KAPITEL FYRA
Ungefär samtidigt som Chloe påmindes om hur det kändes att förlora sig själv i en man, var hennes syster mitt uppe i ett mardrömsscenario.
Danielle Fine drömde om sin mamma igen. Det var en återkommande dröm hon hade haft sedan hon var tolv eller så – en dröm som verkade ha olika betydelser i olika delar av hennes liv. Drömmen var alltid densamma och oföränderlig in i minsta detalj.